Här ligger jag igen och inte sovit något. Kollade på män som hatar kvinnor och de 2 andra delarna.. Måste säga att jag blev överraskad, mycket bra film..

Aja det är inte det jag tänkte skriva om, utan om min relation till datorn, mobilen eller som serop förklarar tydligt "iPhonen", nätet helt enkelt.. Och på tal om det så skriver jag med iPhonen så ursäkta slarv och stavfel... 

Många kan faktiskt missuppfata mitt aktiva stil på nätet, Facebook och att jag som kille har en blogg.. Att jag söker uppmärksamhet eller att jag beter mig som en fjortis eller att jag är själkär.. Nää så e det inte.. Jag e inte så jävla lycklig och självsäker som folk kan tro.. Jag e ju ändå bara 165cm och 55kg som 21 åring.. Men iaf så har jag inte blogg för att skriva till er utan till mig själv.. Men kommer någon förbi och läser så är han/hon jätte välkommen..

Jag kom också på att det kan vara för min dessperathet över att kunna om min pappa, att veta va han var för person.. Vissy 1000 pers har sutttit o berättat saker men det räcker ju inte. Det enda jag har kvar är tapperhets medaljer och respekt från kurdiska regeringen. Men det är inte vad jag vill, inte för att jag inte är stolt.. Jag e mer än stolt över att han döddades i kampen om ett fritt o demokratiskt kurdistan.. Men jag vill veta hur han verkligen va, som person. Jag blev mer intresserad när jag fick hans 6st små dagböcker. För det stod lite greyer där som t.ex "tro aldrig att du är mer värd än någon men böj aldrig ditt huvud inför någon" eller "lev inte för att dö.. Dö för att leva"... Det är ju så jag alltid har sagt, innan jag läste hans skrifter.. Hur kan vi tycka så lika.. Går sånt vidare igenom gener??..

Det jobbigaste som fanns där var födelsedatum på mig och mina tvillingsbröder som bara levde i ett par månader och sedan gick bort på ett sjukhus i Iran.. Pappa skrev varje gång det var vår födelsedag, hur gärna han ville fira den dagen.. Han firade mina bröders födelsedag fast än de inte levde..

Aja nu ska jag inte gå längre in på de tankarna utan bara förklara att tänk om de hade lika stor möjlighet att ta bilder, filma och skriva om sig själva och vad de tyckte... Då hade t.ex jag fått lära känna honom mer.. Nästan lika bra som om han levde..

Jag tror nog det är det som gjort att jag så starkt och tydligt visar vem jag är, vad jag tycker och vad jag vill.. Därför som jag sa tidigare jag skriver för mig själv.. För att ifall nåt gick fel så ska mitt barn ha möjligheten och veta vem jag var och vad jag ville..

Du får tycka att jag e dum.. Kanske sjuk kanske skum.. Men det är din sak.. Jag e jag och jag lever för mig själv och min famil och för den familj jag kommer att ha i framtiden.. 

//Asiir